Vinnare utsedda i tävlingen Kottekompis!

Tävlingen Kottekompis är avslutad och vinnarna har utsetts! Engagemanget har varit stort och kommunen vill rikta ett varmt tack till alla barn och unga som deltagit och gjort insatser för igelkottarna i vår närmiljö.

Bild på igelkottspyssel vid en sten och löv.

I tävlingen deltog förskolor, skolklasser och fritidsgrupper runt om i Östra Göinge. Bidragen har visat på stor kreativitet, omtanke och kunskap – allt från byggda kottebon och igelkottsvänliga miljöer till berättelser, pyssel och informationsinsatser.

Juryn, som bestod av tjänstepersoner från kommunens samhällsbyggnadsavdelning, hade ett svårt men roligt uppdrag när de skulle utse vinnarna och dela ut pris.

Vinnare har nu utsetts för individuella tävlande: Teo Lindbladh som är 10 år och bor i Glimåkra. Teo är en sann kottekompis och vet mycket om vad igelkottarna behöver.

Även alla deltagare i grupp har fått pris som tack för sina inspirerande idéer, stort engagemang och fina igelkottsbon.

Stort grattis till er alla, vilka fina kottekompisar ni är!

Här presenterar vi de olika bidragen med både text och bild. Ta gärna del av det fina arbete som de tävlande gjort – för igelkottarnas skull!

Teo Lindbladh, 10 år, från Glimåkra vann priset i den inidividuella tävlingen. Så här beskrev hur han tar hand om sina igelkottar.

Jag har haft igelkottar i fyra år. Ger dom mat och vatten varje dag. De kommer och äter varje kväll. Jag har byggt hus till dom. Ett år hade jag åtta stycken!

Bild på litet hus för igelkottar.
Bild på litet hus för igelkottar.
Bild på pojke utomhus vid husgavel och bon för igelkottar.

Teo Lindbladh.

Så här berättar fritidsavdelningen Q-lan, på Kviingeskolan, om sitt bidrag.

1. Vi samlade löv och byggde en igelkottsvänligt kottebo bakom vår kompost.

Bild på ung person eller barn som bär en plastkorg full av löv.

2. Vi tillverkade igelkottar i rödlera och har utställning i Q-lans korridor för elever och anhöriga.

Bild på ett barn som skapar igelkott i lera.

3. Vi har lärt oss mer om igelkottar genom att titta på film, läsa faktaböcker och skriva faktatexter. Vi har också målat igelkottar och studerat en igelkott som befann sig precis utanför skolgården. temat varade två veckor.

Bild på händer på ett skrivbord som skriver om igelkotten och färglägger en igelkott.

Färe Montessoriförskola är fristående och finns i Knislinge. Här visar de sitt deltagande i tävlingen.

Bildkollage med texten "Vi har gjort ett igelkottshus" och en igelkottsskylt med våra handavtryck.
Bildkollage som visar när taggarna med hjälp av handavtryck gjordes till skylten.
Bildkollage med texten "här bygger vi vårt igelkottshus och samlar löv att fylla det med".
Bildkollage som visar igelkottspyssel och affischer och teckningar som visar projektet.
Bildkollage som illustrerar pysselstunder på förskolan.

På Qlubben, Kviingeskolan, har eleverna jobbat med igelkottstemat genom att titta på filmer och lyssnat på fakta om igelkotten och dess situation i dagsläget.

Vi har skapat igelkottar i lera och papper samt byggt lövhögar med förhoppning om att igelkottar ska övervintra där!

Bild på barn, lite äldre, som står vid en lövhög.
Bild på igelkottspyssel i en lövhög.
En bild till på igelkottspyssel vid löv.

På Magnolians förskola i Knislinge har barnen på avdelningen Lövet haft ett litet projekt kring igelkotten. Projektet har gett barnen möjlighet att utveckla språk, skapande och kunskap om naturvetenskap.

För att bli kottekompisar bestämde de sig för att lära mer om igelkotten för att sen kunna bygga ett kottebo och även skapa egna igelkottar i lera.

De läste faktabok om igelkotten och lärde sig att igelkottarna gillar att bo i löv och pinnar, att den har tusen taggar och äter maskar, sniglar och svamp.

Kotteboet byggdes sen i skogen tillsammans med avdelningens kompis, Igelkotten Snack, och igelkottarna skapades i lera.

Barnen har varit väldigt engagerade genom projektet och mycket stolta över sina igelkottar.

Barnens tankar

Den har tusen taggar.
Hundratusen.
Två ögon.
En nos.
De behöver taggar för att skydda sig från farliga djur.
Om man hittar en igelkott så ska man låta den vara i fred, vara rädd om den.
Fyra fötter har igelkotten.
Dom är inte nakna, dom har taggar. Taggarna gör så de blir varma.
Man behöver pinnar och löv.

Bild på igelkottspyssel på en hylla inomhus.
Bild på ett igelkottsgosedjur i en lövhög utomhus.

Årkurs tre på Prästavångsskolan i Broby har djupdykt i igelkottarnas liv och på olika sätt lärt både sig själva och varandra om vår taggiga kompis.

Alla eleverna har skrivit faktatexter, dikter, berättelser och skapat igelkottar i lera. Allt arbete mynnade ut i en nyhetssändning, då eleverna tidigare har visat intresse för att skriva manus och spela in.

Filmen är skapad som en riktig nyhetssändning med nyhetsuppläsare, korrespondanter i fält och väderinslag. Den beskriver igelkottarnas svåra situation och vad vi männsikor kan göra för att hjälpa dem.

I filmen läser eleverna också en saga om igelkottarna och igelkottspyssel togs med ut i skogen för att visa hur igelkottarna vill ha det.

Eftersom kommunen inte publicerar bilder på barn på ett sätt så att de kan identifieras är det bara eleverna själva och deras vårdnadshavare som kan se filmen.

skärmklipp från youtubefilm med löv och igelkottspyssel

"Taggade" på kunskap – vårt igelkottsprojekt

Björken, årskurs 1–2, på Vita skolan har vi under hösten fördjupat oss i igelkottens värld. Deras mål har varit att bli riktiga "Kottekompisar" genom att lära sig om dessa taggiga vänner och göra en konkret insats för att hjälpa dem i vårt närområde.

De har jobbat med temat utifrån flera olika lärandeområden, anpassade efter klass och intressen:

  1. Kunskap och lärande
  • Faktakunskap: Vi har tittat på korta faktaspäckade filmer och lärt oss massor om igelkottens liv. Vi har bland annat lärt oss om deras dvala, vad de äter och varför de behöver vår hjälp.
  • Viktig hänsyn: Vi fick till exempel veta att igelkottar är laktosintoleranta. Denna viktiga kunskap tog vi med oss när vi senare skulle mata en kotte (se nedan).
  1. Kreativitet och hantverk
  • Pysselinsats: För att komma nära igelkottens utseende och känna på taggarna, pysslade vi egna igelkottar. Vi använde lera som kropp och solroskärnor tätt intill varandra för att skapa kottarnas vassa "taggar".
  1. Konkret insats i naturen – Igelkottens vinterbo
  • Bygge och placering: Vår största insats var att bygga ett tryggt och varmt hus där en igelkott kan sova under vinterns dvala. Vi byggde huset och placerade det i skogen i vårt närområde.
  • Bäddning och mat: Inne i huset lade vi höstlöv för att det skulle bli mjukt och varmt. En skål med vatten och våfflor (utan grädde!) som vi lärt oss att de kan gilla.
  1. Värderingar och budskap
  • Sagornas visdom: Vi har läst olika sagor med igelkottar som huvudpersoner. Genom sagorna har vi upptäckt att även små djur kan bära på stora och viktiga budskap.
  • Stopp min kropp: Vi har särskilt uppmärksammat hur igelkotten kan lära oss om att sätta gränser, till exempel hur den med sina taggar visar andra djur och människor "stopp min kropp" och att man inte får ta på den utan lov. Detta kopplade vi till vikten av att respektera både djurs och människors integritet och gränser.

Sammanfattning och lärdom

Genom vårt projekt har vi inte bara bidragit till att skapa en trygg plats för en igelkott att övervintra i, utan vi har också fått värdefulla insikter i naturvård, djurvård och sociala relationer.

Vår klass känner sig nu som äkta "Kottekompisar" och är stolta över att ha gjort en konkret och kunskapsbaserad insats för igelkottarna i Östra Göinge.

"Vi i 2b blir kottekompisar"

De började med att lära oss mer om igelkottar genom att läsa ”Minifakta om igelkottar” tillsammans. De pratade sedan om hur de kunde stötta igelkottarna i närmiljön och kom fram till att de skulle bygga ett bo samt sprida kunskap om igelkottar.

För att veta hur de skulle bygga igelkottsboet lärde klassen sig mer via Världsnaturfondens, Naturskyddsföreningen och Rikare trädgårds webbsidor om hur igelkottens bo kan utformas.

Bild från ett klassrum.

De gjorde sedan en gemensam tankekarta på vad de skulle tänka på när de bygger boet. Därefter gjorde de elever som ville egna skisser på hur en trygg boplats kunde se ut.

Bild på en tankekarta på en whiteboardtavla.
Skisser och en checklista på en whiteboardtavla.

De återbrukade en korg i naturmaterial, som de tidigare haft i klassrummet, och klippte en ingång.

Bild på en korg som barn håller i.

De samlade löv, mossa och pinnar samt använde lite spillbitar från träslöjden. Av det byggdes en gång i vinkel in i boet som de lärt sig var det bästa för att skydda igelkotten mot andra djur.

De gned in korgen i lera då de hade läst att igelkottar är känsliga för doften av nytt.

Bild på barn som bland annat samlar löv i en plastspann.

Här är klassens färdiga bo till igelkotten väl dolt i naturen.

Bild på barn som bygger en kottekoja.
Bild på barn som samlar mossa med mera i skogen.

När de kom tillbaka i klassrummet så skrev de ihop fakta om hur vi kan hjälpa igelkottarna och delade det i ett inlägg på klassens Instagram så att informationen kunde spridas till vårdnadshavare också.

Meddelandet löd:

Ha inte robotgräsklipparen igång på natten då den är en av igelkottens fiender.

Vill man vara en kottekompis kan man bygga ett bo till dem.

Man kan gärna ställa ut skålar med vatten i trädgården.

Ge inte igelkottarna mjölk.

Tänk på att igelkottarna är fridlysta!

Hälsningar från kottekompisarna i 2b Västerskolan!

Sidinformation

Senast uppdaterad:
20 januari 2026